Fordonet som blev populärt i Europa under 1900-talets mitt känner jag är en perfekt sommarsak. Speciellt för mig som bor på landet. Inte för att jag har kört så mycket själv, men jag antar att det är en typisk sak för oss "bönder".

Vespan, eller moppen som den har utvecklats till, är något som jag inte alls uppskattar lika mycket som jag gjorde för två år sedan. Varför? Jo, jag fick en moppe precis när jag fyllde femton. På min första åktur ute på landsvägarna råkade jag ut för rullgrus och flög av moppen.

Den körde över mitt huvud och jag bet igenom hela min underläpp, så när jag väl fattade vad som hade hänt så möttes jag av att det forsade blod nerför hakan och ner på halsen. Det var mindre trevligt. Det slutade med att jag fick leda hem moppen en bra bit i ett chocktillstånd som gjorde att jag skakade som en galning och grinade som en treåring.

Men, det var första åkturen, och vad hade jag väntat mig? Dagen efter var jag uppe på den där mopeden igen och snart var jag så van att jag kunde ta längre åkturer. Men en dag när jag hade varit inne i stan och var på väg hem så började det regna.

Nojig som jag är saktar jag ner när jag närmar mig en ganska kraftig nedförsbacke. Men då låser sig bromsen och jag börjar wobbla och flyger av moppefanskapet. Så där ligger jag i diket, någonstans ute i den öde landsbygden och märker att min armled inte riktigt pekar åt det håll den ska göra. Och jag kan inte heller gå ordentligt.

Så, alla ni som tar fram mopeden, eller vespan, nu på sommarn. Jag uppmanar er att chilla lite och kanske inte gasa på så mycket när ni är ute och kör. Visst är det en härlig känsla, men man kan sluta som jag som knappt vågar cykla längre. Dra inte på er en rädsla för allt med två hjul för att ni har slarvat med åkningen. Och bromsa aldrig i full fart.