Döden är något jag sällan tänker på, mestadels för att det skrämmer mig något fruktansvärt.

Det stämmer nog det som sägs om att människan är rädd för det okända. Och döden kan man minst sagt säga är okänd och väldigt läskig.

Den är speciellt läskig när man ser den framför sig så här:

Vad är grejen med ha en del av ett dött djur som en möbel? Detta ska tydligen vara ett paraplyställ. Usch.

Jag tror jag kommer ihåg min allra första upplevelse som involverande döden. Det var när jag var ett litet barn och min undulat, som hette Pip, dog. Jävlar i havet vad ledsen jag var. Sedan var jag väl tvungen att inse att sådana saker händer och det är en del av livet. Även fast jag inte riktigt velat inse det än.