Döden är djup, svår och oförstålig. Precis som en dikt kan vara. För om döden sätter punkt på allt så är den djup. Men om den är början på något nytt, så är den svår. Oförstålig är döden framförallt eftersom den inte låter oss veta.

Tänker man bara på döden om man älskar livet? En fråga som fordrar ett svar. För döden skrämmer många. Men det som skrämmer mig är att jag inte tänker på döden så ofta. Det var någon som sa att hon tänker på döden mer än alla andra, för att hon antagligen älskar livet mer än alla andra.

Jag är skeptiskt till det uttalandet. Älskar man livet så är det väl dumt att slösa en massa tid med att tänka på när det ska ta slut. Om det är slutet. Det vore ju som att gå på en konsert och bara tänka på när man ska få gå hem.

En annan sak som förbryllar mig är hur ordet "död" kan vara synonym till ordet "slut". Men enligt mitt textbehandlingsprogram är det så. Inget vidare optimistiskt textbehandlingsprogram jag har att göra med.