Kvällen på tekniska museet var mer än trevlig. Det var mycket människor, mycket prylar och framförallt mycket konversationer på olika plan. Alla sorters människor kom och gav oss beröm. Det känns på något sätt väldigt overkligt att många människor tyckte så pass mycket om oss. Folk bara öste med komplimanger hit och dit, vilket självklart känns otroligt roligt.

Efter en sådan här dag är det mycket att reflektera över och att välja vad jag vill skriva om är svårt och känns orättvist att jag måste välja på något vis. Men en specifik händelse jag kommer ihåg under dagen var i stjärnrummet på Tekniska museet.

Stjärnor och himlavalvet är för mig väldigt intressant och jag ville kolla upp var min stjärnbild, kräftan var någonstans på stjärnhimlen. Till min förvånan möttes jag av två till fem stycken olika små barn som gormar och skriker hejvilt. Just för att det är mörkt inne i rummet och tyckte att det var en ypperlig möjlighet att skrämma varandra. Hela situationen var komiskt, inte just för skrämmandet. Utan för att barn hittar humor på ett helt annat sätt. Sen dessutom att alla tyckte det var roligt och det är det som är humor, komik eller skoj. Att alla parter kan ha roligt åt det.

victor soldéus.