Ett ord som ”bling bling”, eller egentligen är det två ord som upprepas. De orden av samma ord är i alla fall otroligt diffust för min del. Men ”bling bling” kan idag vara det stora emblemet man har runt halsen. Men sammansättningen ”bling bling” känns rätt nytt ändå.

Det här är en taffel, inte ett piano. Jag trodde det var ett piano men det är en taffel.  Skillnaden är att de är lite mindre än de stora fortepianona. Just detta är i mahogny, lister av mässing, två stora löstagbara elfensbensknoppar och kom till museet 1940 på grund av flytt ifrån stan.

Elfenben, det var det som fick mig att tänka ”bling bling”. Det känns verkligen som att det var och är en slags bling bling. Man sätter det i piano, tafflar, glas nästan överallt. Dessutom är det helt olagligt nu. Men det bryr man sig inte om. Det är svårt att få tag i och framförallt var det statushöjande i de olika societetskretsarna som fanns förr.