Bling, bling: "En personlighetsgrej?"
Det skiner, glänser och glittrar. Det är det första jag tänker på när jag tänker bling bling. Jag tänker också på pengar, eftersom ordet "dyrt" är något som också dyker upp i min hjärna.
Men en annan sak som jag har tänkte på är att blinget inte behöver vara det som skiner och glänser. Det kan vara vilket fynd som helst, det behöver inte ens ha kostat någonting. Det behöver inte vara en pryl heller, kanske är det ett husdjur?
För det som vi kallar bling kan ju vara något som lyfter upp ens personlighet, något som folk runt omkring tänker "åh, den där är så sjukt fin och den passar just henne!" om. Något som är lite typiskt en själv kanske. Det är så jag har tänkt på det.
Väskan. En assecoar som jag alltid har varit förtjust i. Jag har ägt ett x-antal väskor, jag vågar inte ens räkna hur många. Det är lite som med örhängen, det är något som jag känner mig tom utan och som jag har lätt att bära upp. Mitt bling helt enkelt.