Året är 1968. Chicago, USA. Efter mordet på Martin Luther King utlöses kraftiga strider på de amerikanska storstädernas gator. När King dog såg många svarta ungdomar det som droppen som fick bägaren att rinna över och protesterade öppet på gator och torg.

Jag har hittat en artikel som handlar om just detta. Om hur svarta ungdomar blir kränkta och förnedrade på alla möjliga sätt. Visst, jag är ju inte helt efter, jag känner ju till om apartheid och så, men jag har själv liksom inte fattat i vilken utsträckning det var. Och det jag själv tycker är så sjukt är att de är de vuxna, som ska vara dem vi ska rätta oss efter, var de som var bovarna i dramat.

För varför skulle de vita välbärgade affärsmännen säga emot när de kan använda den svarta befolkningen som billig arbetskraft? (Ni får ursäkta om mitt skrivspråk, med svarta och vita, kan antydas som rasistiskt, det är verkligen inte meningen, det blir bara lättare att skriva så eftersom det är så artikeln är skriven).

Kampen stod mellan den äldre generationen som inte ville ha några förändringar och den yngre generationen, med både svarta och vita, som ville sätta stopp för rasdiskrimineringen en gång för alla. De vita ansåg att de svarta hörde hemma i den fattiga slummen, och även om amerikanska lagar satte stopp för saker som åtskiljda spårvagnar beroende på hudfärg, fortsatte det.

För att hindra de svarta från att göra en ekonomisk karriär var svarta ungdomar tvungna att köpa skolmaterial då vita fick gratis. Men det var som sagt efter Martin Luther Kings död situationen hettade till ordentligt och gatuvåld mellan partiska vita poliser och skolungdomar uppstod. ”Jag har ingenting att leva för i det här samhället […] Här är man död innan man hunnit börja leva. Därför är jag inte rädd för att dö för mina åsikter”, sa en femtonårig kille i en intervju. ”Kanske kan min död bli till någon nytta”.

Och nu, kära läsare, kommer kopplingen till veckans tema, kommunikation. Allt vi gör, hela tiden, är en sorts kommunikation. Hur vi rör oss, vad vi säger, vad vi gör, vad vi skriver… Författaren till den här artikeln, Benny Möller, har som jobb att informera och kommunicera med allmänheten genom att skriva om nyheter i tidningar.

Det praktiska med detta är att jag, mer än 40 år efter artikelns publicering, med lätthet kan fördjupa mig i de svarta ungdomarnas gatustrider. Vi människor är i konstant behov av nyheter och information, vilket gör att kommunikationen är livsviktig för oss.

It don't matter if you're black or white…