Att ha hår på huvudet är uppskattat av många, hår i maten kan ge oss kväljningar. Hår har en förmåga att vara ytterst ruskigt om det dyker upp på fel ställe i fel sammanhang.

Hår och mat spelar inte i samma lag, men det finns tydligen en liga för smycken av hår. När jag såg dessa smycken så drabbades jag av hår-i-maten-chocken. Håret var inte längre på huvudet, och inte heller i maten utan agerade istället smycke.

Faktum är att smycken tillverkade av människohår var otroligt populärt under hela 1800-talet och även en bit in på 1900-talet. Detta förbryllar mig eftersom jag är uppvuxen med att hår ska sitta på huvudet och silver runt halsen. Men inom mytologin så har håret ofta ansetts innehålla kraftfulla egenskaper. Bibelns Simson (som på de flesta andra språk heter Samson) är känd för att hans styrka låg i hans långa hår. Hans älskade svek dock honom och klippte av hans hår, men det är en annan historia.

Men trots att hårsmycken må ha varit populärt under mer än ett sekel så kan jag inte förstå mig på denna konst. Något som vanligtvis tillverkas av ädla metaller, ska tillverkas plötsligt av hår. För mig är det lika hopplöst som plastcykeln.