Om man är fylld av vrede, så styckas man levande i helvetet. Men är det inte så att om man är fylld av vrede, så vill man helst stycka någon/något levande själv?

Det är inte lika ofta jag blir riktigt riktigt arg på någon. Men när jag verkligen blir arg på någon, och vill hämnas, då jääävlar vad jag vill hämnas. Vreden gör mitt ansikte högrött och jag tänker helt enkelt inte. Som tur var bråkar jag helst med ord men ibland skulle jag bara ha lust med att slå till någon riktigt hårt med den här brödspaden.

Jag vet inte mycket om den här spaden mer än att det är en brödspade. Och att det säkert gör jätteont att bli slagen med en sån.