Jag har en sak i mitt rum men jag vill inte ha den där. Men jag måste för att all min dyrbara tid inte ska få sväva bort i någon slags fysiskt inaktiv drömvärld.

Det är samtidigt tur att den finns för annars skulle jag sova bort mer tid än vad jag redan gör. Väckarklockor är som syskon, man kan bli väldigt trött på dem men man klarar sig inte utan dem.

Det värsta med min väckarklocka är att den har en förskräcklig ljudsignal. Ljudsignalen är så aggressiv att jag ibland kan vakna upp och tro att jag tjänstgör inom det militära. Klockan har följt med mig i ungefär fyra år nu och jag har valt att inte byta ut den, då den onekligen gör sitt jobb.

Klockan på bilden var den enda väckarklockan som fanns i museets samling och det har jag, personligen, full förståelse för.