Jag är en av de många med så kallad sjukhusfobi. Jag vet egentligen inte vad det är jag ogillar specifikt, men bidragande faktorer är i alla fall det kala kalla ljuset, de opersonliga lokalerna och självklart den distinkta kliniska lukten av rengöringsmedel.

Men kanske är det eftersom just det huset innehåller så mycket smärta och lidande att lokalernas väggar bara skriker. Att ett sjukhus är mitt absoluta mardrömsresemål kanske inte är så kontigt. Personligen har jag tyvärr en hel del (alldeles för många) dåliga erfarenheter av just sjukhus.

För cirka sex år sedan bröt jag armen under en gympalektion i skolan och några år senare bröt jag ett revben i ryggen då jag åkte snowboard. Ingenting att rekommendera direkt. Jag tycker synd om testdockan, som heter "Sture", och vars enda kall i livet är att bli huggen och skuren i för undervisningens syfte.