Skönhet är så extremt komplext.

Det finns så många skikt av ideal och det finns så många ögon i världen att bestämma vad skönhet är. För att inte hamna i någon slags yttre skönhetsfixering, trots ohälsosamma ideal, så gäller det att på något vis stänga ögonen för den typen av input. Den typen av dolda och ibland mycket väl synliga små meddelanden i samhället som uppmanar, påvisar och skapar ångest hos så många individer.

Materiell skönhet, ja varför inte? Förgyller vardagen, frammanar kreativitet och ögat njuter. Yes, där har vi det!

Den här lilla pappersasken fick mig att bli alldeles nuttig i fingrarna, gullig rätt igenom och jag älskar paisleymönstret. Gustaf Malcolm Lilliehöök ägde denna att förvara smycken i. Mycket elegant och fin.

Något lite mer knutet till samhället, norm och normens utveckling är denna rock från 1770. Under den här tiden var det trend, snyggt och vackert att som man bära denna typ av klädesplagg. Ju mer avancerat hantverket var, desto mer status.

Färger var ja tack och dekorativa plagg var det essentiella. Spännande då är ju att fundera på hur det kommer sig att normen idag ser annorlunda ut? Samtidigt så rör vi ju oss ständigt och jag tror att vi nu, här, i samtiden reser genom modevärlden med allt vidare ögon.

Hoppas det blir status igen med rockar som dessa.
Det är ballt tycker jag.