Något av det vackraste jag vet är gamla träbåtar. Jag älskar doften av tjära och lack, de fina välvda formerna och jag älskar skärgården de för dig till.

När jag var liten delade vi en liten folkbåt med en annan familj. Det roligaste med att segla var att bli fastknuten med ett rep runt magen och dras genom vågorna efter båten. Vi hade alltid med oss en speciell sallad och saft. Ibland la vi till vid någon ö och sov över. Att vakna i en träbåt på morgonen när vågorna kluckar mot kölen kan vara något av det mysigaste som finns.

Den här fina campingbåten från 30-talet har varit älskad av en familj på samma sätt som vi älskade vår båt. Den har fört dem på sommarutflykter och givit frihetskänsla. Den har vackert och majestätiskt som bara en båt kan glidit genom vattnet.

I somras började jag, min syster och våra grannar rusta upp deras folkbåt som har stått på land de senaste 10 åren. Lacken såg allt annat en fräsch ut, hon hade fuktskador och inneboende i form av spindlar och andra kryp. I andras ögon ett vrak, ett omöjligt uppdrag.

Men när jag tittar på vår båt ser jag potential. Jag ser vackra trä detaljer och framförallt ser jag skönhet. En riktig pärla.

Så när vår vackra skruttbåt är klar ska vi åka på äventyr. Vi ska segla mot horisonten och solens stålar kommer gnistra på havet. Det är skönhet för mig.