Fantasi: Bommar igen

 
 
När man växer upp eller när man är stor, när är man vuxen upp och stor?

Är att bli vuxen något man ska längta till, jag menar man ska ju vara vuxen så mycket längre än vad man är barn så ska man egentligen inte vilja bli vuxen när man är liten? När man fyller 18 år ser samhället på en som en vuxen människa som ska kunna klara sig själv, jag håller dock inte med om att åldern har något med hur vuxen man blir. Jag tycker att man har gått in i vuxenlivet när man är mogen och beter sig propert, så för mig låter vuxenlivet som något extremt tråkigt!

Jag älskar att kunna vara barnslig och jag önskar att den lilla fantasin jag har idag kan följa med mig hela livet eftersom jag har förlorat så mycket på vägen hit. När jag var liten hade jag en vild fantasi som ingen kunde tämja - bokstavligen! När någon svarade varför det är viktigt att kunna läsa så svarade jag: för att när man kör bil så och inte kan läsa så kanske man kör in på en väg där det finns en skylt som säger 'fara, kör inte hit' och sen gör man det ändå eftersom man inte kan läsa och efter det blir man uppäten av en vasstand! När jag var liten var jag ett färgglatt litet barn som gärna gjorde precis som jag kände för, jag sa ofta mina tanka högt vilket kunde uppskattas men ofta inte. Människor såg på mig som ett underligt men fantastiskt barn, en unge med vild fantasi.

Fantasi är något som ska uppskattas eftersom det blir mer och mer ovanligt, tycker jag. När man blir vuxen så känns det nästan som om fantasin låses in i en bur, den kan släppas fri men nyckeln är gömd någonstans långt bort och långt ner i marken. En nyckel som är nästan helt omöjlig att finna. Denna blåmålade bur är en fågelbur, hade någon frågat mig 10 år sedan vad det var för något hade jag säkert svarat något som: det är ett hus för små människor som gillar att klättra. Idag säger jag en bur vilket endast bevisar att jag fått mer kunskap men ändå förlorat en stor del av min värdefulla fantasi. Året var 1900 då Martin Nilsson lämnade in denna fågelbur från 1880, kanske var detta stunden då hans fantasi fick bli fri igen eller då han bestämde sig för att aldrig mer låta
den komma ut. Eller så kanske han bara ville lämna in fågelburen så att föremålet kunde bevaras... ingen vet.

 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: