När Kerstin Lindh var fem år fick hon en leksakskikare av sin far.
Med den spanade hon på världen.
Saker, ting, levande djur.
 
Hennes kikare och en bit av hennes livshistoria finns bevarade i föremålsarkivet,
ett arkiv där jag, och vi alla likt Kerstin, kan kliva in och spana lite på världen.
På saker, ting - men tyvärr väldigt få levande djur.
 
Sörmlands museum gör ett gediget arbete för att låta historian leva, där föremålsarkivet är en högst väsentlig del.  
För hur skulle människors berättelser bevaras, om inte Raspens eldsjälar hade en genuin kärlek till föremålen som skänks?
 
Det är en plats som alltid är lika trevlig och spännande att komma till.
En plats där man blir en femårig Kerstin, med stora kikarögon och kli i fingrarna.
 
Med Raspen lever historia,
och fler borde få kliva in och upptäcka det.