Framtid: barn




Mina två småsystrar bygger i skrivande stund en koja av stolar och filtar, de planerar att sova i den över natten.
Det känns inte som att det var längesedan som jag gjorde samma sak.


Andra helgen i juni fyllde jag arton år och räknas nu i svensk lag som vuxen och kapabel till att ta ansvar över mig själv, men jag vet inte, det är så fruktansvärt mycket.
Jag måste ta ansvar över ett helt liv, dessutom mitt eget liv, där jag själv måste ta konsekvenserna för mina beslut.


Tänk då vilket ansvar som har vilat på mina föräldrars axlar till och med helgen för några veckor sedan.
 Ansvar för sig själva + mitt liv + mina andra syskons liv = sjukt mycket ansvar!!


Denna krokodil tillverkad av BRIO kommer från Klockbergets förskola i Nyköping.
Det var Astrid Stolt som stolt öppnade upp dörrarna till daghemmet 1954. Hennes mål var att öppna ett daghem som tog ansvar för barnen när mammor och pappor var upptagna med att jobba.
På daghemmen finns idag människor som är utbildade i barnuppfostran och hur barn tänker och är, de blir som en stöttande del i de vuxnas liv och en trygghet för barnen. Jag tycker att förskolepersonal är ett av de viktigaste yrkena i vårt samhälle eftersom att de tar hand om barnen när de är som mest formbara i sin personlighet. Detta borde vara ett statusyrke!


Jag har alltid haft svårt att tänka mig själv i framtiden, framtiden känns så långt bort och onödig att fundera för mycket över. Jag vet inte om jag kommer leva tills jag blir gammal eller inte, och jag vill inte förvänta mig någonting om vad som kommer att hända. (förövigt är jag inte alltid lika deprimerande)


Jag vill ha barn någon gång då jag känner att jag kan ta ansvar över mig själv, då jag känner mig vuxen och kan tänka mig en framtid med någon. Då ska jag bygga kojor med filtar och stolar och fundera över förskolekostnaden. 




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: