Det här resestrykjärnet är en utmärkt symbol för tankarna på framtiden.
Designat för att bära med sig på resan och förbereda sina plagg inför framtida bruk samtidigt som när man i stunden förbereder plaggen bara är i sina tankar om hur plagget ska bäras senare.

Men just det där med: bara är. Det glömmer man så ofta bort.
Bland det bästa jag vet att göra är att göra ingenting.
Absolut ingenting.
Att sväva bort i min egen nutid och ägna mig åt att bara ligga ned på en klippa i min ensamhet.
Det finns ingen vackrare konst än konsten att göra ingenting.
Jag övar. Har fått lära mig hela livet. Och för varje år blir jag bättre.
Det innebär alltså att det faktum att jag är bra på att göra ingenting kommer att göra min framtid vackrare.
Så kanske bör man, istället för att ständigt tänka på allt man ska göra i framtiden, istället göra ingenting just nu.

För där blir ju framtiden fylld med mer ro.
När själen kan få landa och hjärtat slå normalt igen.
Kan framtiden fungera bättre.

Strykjärnet från det sena sextiotalet uppmanar oss alla att resa med stil.
Att lägga god grund.
Men jag tror nog att man på semestern kan se väldigt bra ut i skrynkliga kläder.
För då har åtminstone alla trasseltrådar rätats ut i kroppen.
Det gör att man ser snyggare ut ändå.