Framtiden är något främmande eftersom man inte vet vad som kommer. Vad som helst kan hända i framtiden och det är just därför jag finner framtiden så skrämmande. Allt som hänt kan man alltid skriva om.

Väskan på bilden är köpt i Paris 1864 i en butik som heter Le Temple. Om den butiken finns det förmodligen flera hundratusentals sidor skrivna, eftersom den tillhör dåtid. Allt som redan kan ha skett redan har skett. Det enda man kan göra för att veta att framtiden ska bli bra är att förbereda sig.

Det kan vara olika förberedelser. Att studera är en förberedelse för vad man sedan ska studera eller arbeta med. Mitt liv kan ses som att det inte har börjat än, eftersom jag hela tiden har förberett mig för framtiden. Dagis förberedde mig för skolan och skolan för framtiden. Ens uppväxt är en förberedelse för hur man blir som vuxen i framtiden, allt är förberedelser för framtiden. Men när börjar framtiden då? Det man hela livet har förberett sig på, det man bara själv kan känna och ingen annan.

Framtiden börjar då det inte finns några förberedelser kvar för vad som ska komma. Det jag önskar är att jag har med mig allt i mitt bagage som jag kommer att behöva, att jag inte upptäcker att jag missat något viktigt att stoppa ned i min väska.

Det var Augusta Katarina Hierta som var gav museet denna nattsäck i textil och läder. Augusta köpte väskan i en butik i Paris, då kan man ju undra vilka förberedelser som förde henne dit och vad som gjorde att hon gav museet sin väska? Kanske något hemskt inträffade när hon bar väskan och att hon påmindes av den händelsen varje gång hon såg väskan, eller så kanske hon helt enkelt tröttnade på väskan, men hur kom det sig då?