En taffel.

På bilden ser du en taffel.

Om du inte känner igen ordet så är det helt okej, du är inte ensam. Ordet rullar sig roligt och främmande på tungan och hade, enligt mig, mycket väl kunnat ha varit från framtiden.

Men det är lugnt, taffeln är ett historiskt föremål och inte från framtiden – jag googlade det.

En taffel är en typ av piano som först började konstrueras i mitten av 1700-talet, taffeln på bilden tillverkades år 1840 och kom till givarens morföräldrar på 1920-talet.

Framtiden är något jag helst undviker att tänka på. Jag gillar att vara tonåring, att gå i skolan och få bo hemma. När det största bekymret är en tickande deadline på en inlämning – och inte på livet. Jag gillar det, jag gillar nu.

Taffeln får mig att tänka på främst två framtidsrelaterade saker.

Piano betyder musik.

Musik är något jag älskar.

I den framtid som jag såväl måste tänka på ibland vill jag ha ett spelande piano i mitt hem. Kruxet är bara att någon måste spela på pianot för att musiken ska skapas. Jag har alltid velat lära mig att spela piano och kanske är det något jag kommer att göra – i framtiden. Annars får jag väl helt enkelt hitta en man som kan eller drilla mina barn till att lära sig. Om det går åt skogen får jag väl helt enkelt köpa en skiva och låtsas att musiken kommer från pianot, det kan säkert funka.

Taffelns hölje är fanérad med bland annat mahogny. 

“That is Mahogany!”

Elizabeth Banks röst ekar i mitt huvud så fort jag hör ordet mahogny, filmatiseringen av boken Hungerspelen lyckades få in en fras som boken saknade – och den blev en succé. Och vad är kopplingen till framtiden, kan man ju då tänka sig undra. Jo, Hungerspelen handlar om en dystopisk framtid, mer säger jag inte men rekommenderar er att läsa boken eller se filmen. Utan att avslöja allt för mycket kan jag dock säga att jag innerligt hoppas att vår framtid inte är lik den som skildras i berättelsen.