Vill ni veta en hemlighet?

Nu kanske ni tror att jag ska berätta något spännande om den här mystiska Pontus, han som fått hedern att agera titel till detta inlägg ...

Att han är en hemlig agent som bosatt sig i en lägenhet i tegelklumpen där jag bor (och självklart är jag den enda som vet om hans verkliga identitet).

Att han är en trollkarl (shhh, mugglare får egentligen inte veta om att magi existerar).

Eller kanske att han är en riktig människa, fast han lurar folk genom att säga att han är en faun (ni vet, hälften människa – hälften get).

Nej, nu är det ju så simpelt att jag ska berätta hemligheten om att jag inte har en susning vem han i själva verket är.

Jag vet vem han var men inte vem han är.

Han var den där killen hos min dagmamma som var överallt och ingenstans, han som busade mer än lekte och som slog småflickorna i huvudet med leksakståg. Mycket mer minns jag inte om honom, vet inte vad han hade för efternamn eller vilka lekar han föredrog. Den där incidenten med tåget minns jag dock mycket väl, kan nästan känna bulan när jag tar på mitt huvud. En dag kom han bara fram till mig med leksakståget i hand och sedan ... ja, sedan slog han till, hårt.

Jag och Pontus gick hos en dagmamma, hon var bäst. Hon lagade den godaste maten (lilla kinkiga jag åt till och med hennes fisk) och hade alltid tid för oss barn, man kände att det var oss hon brann för – det var vi barn som var hennes lilla passion. Går man inte hos dagmamma så går man ofta på dagis (eller den rätta benämningen ska kanske vara förskola, vissa är så petiga med det där) och det här leksakståget bodde förut på Klockbergets förskola. Kanske har även det här färgglada leksakståget gett ett och annat barn bulor och blåmärken.