Om jag fick bestämma så skulle jag äga den här plåtburken.
Ställa den i mitt kök och varje söndag skulle jag baka något att förvara i burken.
Inte för att jag egentligen är särskilt femtiotalsinspirerad när jag får bestämma hur det ska se ut hemma hos mig.
Inte för att jag, om jag fick bestämma, skulle ha plåtburkar med kakor i hela tiden.
Mest för att jag, om jag får bestämma, helst inte bestämmer så mycket i taget.
Just det här med en plåtburk och dess innehåll.
Bara lättsamt att kontrollera.
Vad jag ska baka.
Och när.
Dessutom har burken ett väldigt fint motiv, och nu, när jag fick bestämma, samt fota vad jag ville på temat - om jag fick bestämma.
Så bestämde jag att burken blev bra.
Jag har äran att få bestämma mig för ett föremål varje vecka, och om jag får bestämma så fortsätter jag gärna med det.

Vad jag dock inte kunde bestämma var hur burken skulle se ut när den tillverkades och sedan utnyttjades i svenska folkhem på femtiotalet.
Dock bestämde jag mig för att tycka om den.
Ett kaffeskrin från Gevalia. Som ett hus.
Det tycker jag bestämt om.

Nu har jag utnyttjad ordet bestämma i olika former arton gånger i detta inlägg. På temat, om jag fick bestämma, bestämde jag mig för att bestämma om hur frekvent jag skulle använda detta ord.
Alltså bestämde jag mig för mycket. Det är kul att bestämma.