Bekvämlighet är nutidens största längtan. Men endast utan tålamod. Allting i vårt samhälle ska vara enkelt, och gå fort. Och kvalitén kommer inte alltid i första rummet.

Vad jag tycker man kan direkt se ganska stor skillnad i om man jämför Då med Nu, är handarbeten, möbelsniden, och husbyggen. Det kom jag att tänka på när jag såg den här taburetten (pallen) från 1800-talet. Först och främst ser den bekväm ut, givetvis, men titta vilket arbete som ligger bakom den.

Gobelängväv, broderier, tyger i lager och mönster. Snidade träben och i själva trästommen i botten. Någon har lagt ned ordentlig tid på att den ska vara så vacker som möjligt, bortsett från bekvämligheten. Jag jämförde den med min simpla fotpall jag gjort själv, som består av fyra träklossar fastspikad på en platta med lite vadd och ett tygstycke ovanpå.

Något annat som skiljer sig ordentligt är husbyggen. Jag har alltid hatat de moderna villorna som kommer i färdiga bitar, och alla ser lika perfekta ut inuti. Förr satte man personliga präglar i husbyggena, och i detaljsnidet runt om. Och nu bor man i mor Annas pepparkakshus.

Jag förstår inte varför allting måste vara så bråttom jämt. Varför alla ska vara så stressade. Och det gäller inte bara det jag nämnt ovan, det gäller mycket mer.

-Tar den snabbaste bussen trots att den är obekväm och kall, bara för att tjäna fem minuter.
-Slösar pengar på tråkiga julklappar som ingen egentligen vill ha bara för att ”man inte hinner”.
-Serverar äcklig mat till barn bara för att den är snabblagad.

Jag tycker man borde göra som förr, lägga ner lite mer tid och hjärta i saker och ting, och inte få halvdana resultat pga. stress. För trots att vi lever i ett stressigt samhälle så finns det alltid tid, och om jag hade prioriterat den rätt hade jag kanske fått en vacker och bekväm fotpall istället för en träplatta med fyra
klossar på.