När jag gick i högstadiet hade de flesta lärarna en väldig press på eleverna, lärarna och rektorns mål var att eleverna skulle komma in på en gymnasieutbildning.
Men inte vilken gymnasieutbildning som helst.
Natur var det enda vettiga som vi kunde välja, för då har man val för framtiden.
Jag blev då, och är fortfarande fruktansvärt irriterad över detta.
Varför är det bara en linje som duger, varför kan inte alla linjer anses lika viktigt.
Jag menar, vad skulle meningen vara i att ha 100 000 läkare till om vi inte har några sjuksköterskor?
Jag tycker att det var respektlöst att tala så till oss elever.

I allmänhet tycker jag att samhället har en dålig inställning till de som inte är elit i detta samhälle:
De som inte har det bästa yrket.
De som inte är snyggast.
De som inte är rikast.
De som inte lagar spännande utländsk mat.
De som inte köper de roligaste möblerna.
De som kallas beige helt enkelt.

Beige anses som en tråkig färg, men allting behöver heller inte vara så fruktansvärt roligt hela tiden. Jag tror också att om du lägger tid på den beiga gruppen kommer nyanser att framträda.
Kolla tillexempel på salongsstolarna ovan. Det första du ser är en stol, och sedan lägger du märke till stommen av bets målad i svartaste svart. Du lägger märke till den stoppade ryggen med sjutton nedsänkta pluskor, du lägger märke till det beiga tygets mönster av små spiralfjädrar och de profilsvarvade ryggståndarna.
Tillsist lägger du märke till de djupa sammetssvara ögonen och läpparnas krökning.