Färgen beige brukar man ofta använda som en metafor för något som är tråkigt. Att vänta är något som jag finner otroligt tråkigt och som jag försöker att undvika, även om det är så gott som omöjligt.

Väntetider är tråkiga, väntetider är beigea.

Hos så väl doktorer som hos tandläkare och kiropraktorer finns det speciella rum för just väntan, de fruktade väntrummen. På apoteket och banken är det minsann nummerlappar och stående, om man inte har turen att det är lite folk och det finns en ledig stol, väntan som gäller. I skolan får man även genomgå en ibland nagelbitande (bildligt talat, mina naglar förblir oätna) väntan på att prov och inlämningar ska rättas och betygsättas.

Det finns även korta väntetider som kan vara å så irriterande, som exempelvis väntan på att datorn ska starta eller helt enkelt att plåtburken ska svara på kommandon som den tvärvägrar att lyssna på. Min dator sjunger på sin sista vers och väntetiderna kan ibland vara långa och otålig 90-tals unge som jag är finner jag det både tråkigt och irriterande. Jag kan dock tänka mig att denna dator – lite coolt av modellen VIKTOR PX-22 – är ännu långsammare med ännu längre väntetider. Datorn var Sörmlands museums första och köptes in år 1987. ”Viktor” användes sedan av personalen i en väldans många år innan den (eller passar det bättre att säga han?) fick inta sin plats på en hylla i föremålsarkivet.