En sak är säkert, jag är inte minimalist.
I mitt rum nu är det fyllt med saker, från golv till tak, fyllt med minnen och låttexter och tavlor. Jag vill ha mitt drömhem likadant, fast STÖRRE!

Helst skulle jag vilja bo i ett bohemiskt kollektiv på landet. Det må låta klyschigt men det är min dröm. Vi skulle inte vara för många, kanske 8-10 personer i en stor villa av trä. På väggarna skulle vi ha brokiga tapeter och huvudfotsteckningar uppnålade med häftstift som barnen i kollektivet målat. För jag kan inte riktigt tänka mig ett hus utan barn, jag har aldrig levt i ett hus utan barn.

Vi skulle använda det som barnen gjorde på slöjden i skolan flitigt.
Grytunderlägg med mosaikplattor skulle få ha kastruller på sig varje dag och inte stå undangömd utan att användas som den blågula på bilden, som Roger Alderstrand gjorde på träslöjden under sextiotalet.
Han säger att de var rädda för att den inte skulle hålla men vi skulle använda den i alla fall.

I mitt drömhem vill jag ha nötta trägolv och mjuka gula soffor. Fönstren ska vara fyllde med blommande pelargoner på sommaren och det ska alltid sitta någon vid köksbordet att hålla i handen.
På onsdagarna när livet känns allt för tungt och morgondagen på kontoret känns som döden ska vi ta fram serpentiner och discomusik efter middagen och galendansa innan tandborstning och god natt.
Jag vill att mitt hus ska vara öppet för vänners vänner och min familj, jag vill att mitt hem ska vara öppet för både kreativitet och slökollande på TV.

I trägården ska vi ha gungor i äppelträden och söta jordgubbar i trädgårdslandet. Vi ska ha en berså där vi kan dricka saft och kaffe med sockerkaka.

Åh nu vill jag flytta till mitt drömhem på momangen!