Det är första maj 1964 och jag är ute och patrullerar, jag ser till så att inget går fel eftersom det ändå är första maj och det samlas en hel del människor på torget och utanför Nicolaikyrkan i Nyköping. Det är min sjunde gång som jag patrullerar på första maj. Det är alltid lika mycket folk som roar sig med tävlingar osv. Det var nyligen en dragkamp och en man berättar för mig hur det gick, inte för att jag är direkt intresserad av det men bara för att vara trevlig så frågar jag. Mannen jag pratar med är trevlig, hans fru står bland folkmassorna berättar han.

Det jag gillar med att patrullera på första maj är att alla är så trevliga, alla är glada och vill väl. Jag har varit polis i tjugo år och för arton år sedan var jag fortfarande en ny polis och jag ville ha action, jaga skurkar och gripa bankrånare mm. Jag var ung och visste inte mycket om hur det var att vara polis i en liten stad som Nyköping. Det är inte mycket som händer här men det är skönt, det är en lugn stad som är perfekt för ett familjeliv. Med tanke på familjeliv så började jag patrullera på första maj samma år som jag träffade min fru som jag älskar bortom oändligheten. Det var då som jag ångrade mig och inte ville ha ett för actionfyllt liv eftersom jag betydde väldigt mycket för någon annan. Två år senare fick vi vårt första barn, då vart jag ännu mer försiktig men på ett sätt då jag fortfarande var en polis som skydda staden mot "ondska". Min stad vart mer värd, eftersom de två personerna som jag älskade levde i samma stad. När min son hade fyllt ett år fick jag reda på att min fru var gravid igen, glädjen som jag kände kunde man inte sätta ett pris på.

När mitt tredje barn kom var jag den lyckligaste mannen på jorden, eller det kändes så. Min äldsta son är sexton år idag, min dotter är fjorton och min minsta dotter är elva, minstingen vill också bli polis men jag försöker att avråda henne det. Eftersom det är ett farligt yrke, för fem år sedan vart jag skjuten och överlevde nästan inte, hade jag inte överlevt så hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv eftersom jag var så lycklig och jag hade tre barn och en fru som jag hade lämnat ensamma då. Som tur är lever jag idag, första maj 1964 och jag hoppas att få patrullera flera första maj i framtiden.

(Historien är påhittad, fotot är från första maj 1964 utanför Nicolaikyrkan)