Modedräkt : jag klär på mig precis det jag vill
Jag har den ynnesten idag att jag kan välja precis vad jag vill ha på mig och när.
De enda maktfaktorerna i frågan är mitt självförtroende kontra idealen i samhället.
Men jag känner alltid att jag klär på mig precis det jag vill.
Dessutom har jag den stora äran att få klä mig efter humör.
En regnig onsdag trär jag något enkelt över mitt huvud.
Kanske en grå och alldeles för stor tröja för att matcha regnmolnen.
Eller en citrongul klänning i ren protest.
När jag såg utställningen öppnades mina ögon för historien på nytt.
Förr fick man klä sig efter klass, efter vad man önskades att ses som, efter tillfälle.
Men också visade utställningen på den dåvarande och nuvarande pågående utvecklingen inom mode.
Kvinnan behövde inte längre bära dem stramaste av korsetter.
De anställda på slotten började efter en tid att få mer moderiktiga kläder.
Kläder blev under den här tiden mycket mer identitet, snarare än social tillhörighet.
Kvinnokroppen fick blomstra.
Samtidigt som jag tycker att det nog skedde en tillbakagång för modet för män med tiden.
Förr bar männen nämligen strumpeband där strumpor i rosa siden satt fast.
Stil hos män var viktigt på den tiden.
Att springa runt med motorsåg och jobbarbyxor hade inte passat sig för en adelsman.
Utställningen var alldeles supermysig.
Jag blev lite sugen på att bära med mig några av klänningarna hem.