Våra bloggarna har denna vecka reflekterat över fenomenet "fråga doktorn" som är ett vanligt förekommande tema i såväl tv som tidningar och radio. Vad har magasinet för spännande åkommor egentligen? Denna vecka har fantasin (och ironin) fått flöda fritt i Youthhood. Läs med en nypa salt :)

Goddagens doktorn,
Namnet här är Karl Arvid Persson. Barnfödd i Finngruvans by, opp i Dalarna.

Det är så att jag och frugan Lissel min har stött på ett smärre problem.

Det kan låta aningen märkligt.

Och kanske är en världslig sak för vissa,

men vi kan då inte låta bli att undra.

Och att fråga.

Jo det är ju som så, att bror min har kolat vippen.

Trillat av pinn, helt enkelt.  Och vi råkade då upptäcka, att kistan han blitt begraven i, måste vara alldeles för liten och trång för min ganska bastante bror.

Jag fick minsann kistan – eller lådan, skrinet, hur man nu vill säga- alldeles specialbeställd. Ett pråligt skrin av furu, med sånt vackert fiskbensmönster i linjerna. Riktigt fint ska du veta. Med låsbleck och låsklaff och hela köret.

Men trots att det var ett riktigt fint skrin, kan vi nu inte låta bli att undra.

 Hur i helskotta fick man plats med bror min i det? 

Tackartackar på förhand.

/KarlArvid

 
Doktorn svarar:
Joho du KarlArvid.

Jag tror minsann att du och frugan blitt med om ett riktigt lurendrejeri.

Man kan då inte bli dö å begravd i en sån där liten kista!

Om man inte styckat kroppen i väldigt många bitar, eller om bror din inte råkar var ett djur i mellanstorlek – ja.. tänk bons, hundvalp, nyfött lamm - , så är antingen kistmakarn en riktig bedragare,  eller så har du blitt utsatt för ett skendött spratt av bror din.

Nä du. Pröva å gräv upp skrinet, så ska du nog se att den är tom från brödralik.

Eller kanske ligger kistmakarns egna gamla katta däri.

 / Doktor Sara


(Det stämmer att Karl Arvid Persson från Finngruvan har ägt detta skrin som tillverkades 1622. Det handgjorda skrinet köptes in till Sörmlands museum 1999. Blogginläggets övriga innehåll är osanning)