För någon vecka sen tittade våren fram ett par dagar.

Sol, värme.  Liv.

Jag och min vän gick och svettades i våra ulljackor som inte riktigt klarat minusgraderna, men som var alldeles för tunga för den plötsliga värmen.

Ja, våren.

Den kom.

Den syntes.

Men den besegrades.

Den kröp tillbaka in bakom kylan igen, den blev en badkruka. Fast i det här fallet skulle jag mer kalla våren för en vårkruka.  Den vågar inte möta våren. Sig själv.

Och apropå krukor så är ju blommor populärt på våren.  Och till blommor behövs krukor. Och om man ändå skall skaffa en kruka, varför inte en sån här fantastisk björkkruka i porslin?

Om det är någonting som verkligen symboliserar våren så är det väl ändå de vackra björkarna som slår ut.

Krukan användes redan på 1890-talet, och är given till museet av Eric Göransson.

Undra om Eric använde vårblommor i krukan?

Och undra om Eric fick uppleva samma sak som vi?

Att våren tittade förbi litegrann, men egentligen aldrig kom fram.

För jag har inte fått några vårkänslor än.

Inte förrän den väl kommer, så kommer känslorna.

Förrän solen väl är här.

Och måtte det bli snart!