Ett barndomsminne: Svartvita björnar




En pandas kramar är det gosigaste som finns.

Nej, nu är det ju inte så att jag har något magiskt minne om den gången jag kramade en pandabjörn – eller ens såg en panda för den delen – men en flicka kan väl alltid få drömma. Dock kan jag stoltsera med informationen av att jag har varit ägare till de gosigaste och coolaste pandatofflor ni någonsin kan tänka er. Jag och pandatofflorna var ett team, vi förlitade oss på varandra och tillsammans kunde vi övervinna alla faror som fanns i den mystiska tegelbyggnaden som vi kallade för vårt hem.

Pandatofflorna var en gåva av mina morföräldrar från när de var i Kina år 1998 och besökte en park med jättepandor. Dagen till ära så snöade det, för första gången på cirka 12 år, och pandorna var i extas. De klättrade i träd och sprang runt och lekte i snön. Vanligtvis låg det endast och slöade i ett hörn av inhägnaden och käkade bambu. Min mormor berättade även om vilket problem parkvakterna hade med snön och kylan, de hade inga snöskyfflar utan fick använda vanliga borstar för att få bort det vita som täckte marken.

De reste mycket när jag var mindre, min mormor och morfar. Till ställen som Kina, Thailand och Egypten. Var de än var så fick jag alltid en eller flera presenter. Deras present från Kina, mina älskade tofflor, de var den bästa present jag någonsin fått. Med dem på fötterna har jag inte bara ett betydande minne utan flera – som dock är aningen suddiga. Så istället för att dela med mig av ett specifikt minne delar jag med mig av de svartvita pandabjörnar som beklädde mina små fötter då minnena skapades.

Jag vill även passa på att framhäva den kampanj som den här pandan såldes är en del av, nämligen WWF’s kampanj ”Let’s leave our children a living planet”. Vi måste arbeta för att rädda vår planet, inte bara för vår egen skull utan framförallt för de framtida generationerna. Utan en levande planet kan inte framtidens barn få skapa sådana underbara minnen som jag har med mina pandatofflor. Pandan på bilden fick Julia Hägg från Björnlunda då hon hade långtråkigt på banken.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: