Våren är min favoritårstid, då vintern lämnar oss och det börjar bli grönt i princip överallt. Man känner det liksom i luften, att blommor och blad snart växer på mark och träd, när man snart kan lämna jackan hemma och bara gå ut i tjocktröjan och man hör det när alla småfåglar kvittrar.

Samtidigt som jag tycker om att kunna ta av mig jackan och njuta av vårvädret så tycker jag även om att krypa in i stickade tröjor och varma jackor när löven blir röda, gula och orangea och när de snart faller av träden. När det är höst. Trots kyla och kalla vindar så är det så himla mysigt med tända ljus, stickade halsdukar och alla dessa härliga färger hösten bjuder på.

Jag skulle beskriva november som mysig. Det är en mysig månad. Precis efter att löven fallit, och precis innan snön lägger sig på marken. Många brukar bli deprimerade och trötta, jag finner någon typ av inspiration och motivation till att ta tag i allt det där jag skjutit upp hela våren och sommaren. Och jag tycker om att kunna gosa ner mig i mysiga kläder, med en kopp varm choklad och plugget framför mig. Det är mysigt.

Denna kappa från 1980-talet får in både hösfärger och värme i ett. Det är en handstickad långkappa med kapuschong. Den tillverkades av Gerda Rotefalk och användes av Sylvia Fargo, och jag tror minsann att hon slängde denna över sig när hösten började komma. Det skulle jag gjort om den var min.