Om man tänker efter så är det rätt sjukt hur stor skillnad det är på kommunikation för 40 år sedan, och nu. Då pratade man och träffades och idag är det verkligen helt annorlunda. Idag använder vi oss av sociala medier och våra komplicerade telefoner för att få tag på varandra. Det är enklare att slänga iväg ett sms och att skriva ut sina dagshändelser på Facebook än att ta upp det som hände med personer det angår dagen efter.

Jag tycker det är lite läskigt egentligen, samtidigt som det är intressant, att se hur mycket dessa punkter faktiskt utvecklas. Hur mycket vi personligen förändras med hjälp av några hemsidor och en telefon i handen. Hur mycket lättare det är att ta upp datorn, logga in på Facebook, söka på din vän och skriva ett meddelande, än att ta upp telefonen och ringa och fråga ifall man ska ses. Eller ringa och kolla hur läget är, och faktiskt PRATA.

Jag tycker vi borde lära oss det igen. Att prata. Med varandra. Inte med hjälp av textsms och smileys eller någon form av sociala medier. Jag slår vad om att Irma Thérèse Lundquist som ägde denna soffa från 1961, satt sig ner i den med sin familj eller sina vänner och diskuterade saker och ting, face to face. Precis som vi faktiskt också borde göra oftare istället för att skriva ut på Facebook att matteprovet gick dåligt, att du inte orkat jobba imorgon eller att den där festen i fredags var hur rolig som helst. Vi kanske borde lära oss att prata, igen. Faktiskt.