90-talet är något som har blivit så hypat den senaste tiden. Från att jag för några år sedan inte kunde tänka mig något fulare än buffalos, har jag nu köpt mig ett par sneakers med extra hög sula och älskar dem! Martens, flanellskjortor och allmänt grungiga kläder har blivit superpoppis. Men det är inte det jag har tänkt lägga fokus på, jag tänkte skriva någon paragraf om musiken.

När jag var liten brukade min pappa ofta spela musik i köket när han lagade mat, snickrade eller jobbade sent på kvällen. Det är från honom jag har fått några av de typiskt 90-taliga band som jag lyssnar på idag: till exempel Nirvana, mitt favorit band i 6:an: Counting Crows och senare: Alanis Morrisett. Några av mina första skivor är från just 90-talet.

Jag valde kassettbanden (tidigare ägda av kapten Sigurd Eriksson) eftersom jag tycker att de symboliserar 90-talet på något sätt. En del av min bardom, väldigt över, men ändå inte så långt borta att det blir antikt. Jag gillar det på något sätt.