Juno behåller sitt barn i magen.
Hon ska föda hennes och Bleekers dna-blandning.
Hon ska adoptera bort blandningen.
Till den perfekta familjen.

Min mysigaste favoritfilm är nog Juno.
Hur hon är precis den hon är.
Hur kärleken känns när den inte är som på film, när den är på riktigt.
Hur snygg Michael Cera är.
Hur alla varma färger omfamnar hjärtat när man ser på.

Draken är ett litet monster.
Med ett stort skydd, rå attityd, vassa klor.
Men draken kan flyga.
Juno blir kallad val i skolkorridoren.
För att hon inte gör som alla andra.
För att hon föder ett barn.
Och hon flyger över det.
Hon är draken.

Att vara drakisk är nog det bästa man kan vara i många situationer när någonting skulle kunna såra.
Att flyga förbi och spruta eld.
Viktor Hård var ägare av draken, han köpte den när han var 6 år gammal. Han lekte krig med den.
Då var draken en symbol för kriget. För styrkan.

Drakar är djur som inte finns på riktigt.
En sinnlig metafor för något mäktigt och vidunderligt.
Att ha lite drake i sig är bra.
Juno har drake.
Därför älskar jag filmen.
Den påminner om hur otroligt befriande det är att vara sig själv i alla situationer.