Jag citerar södermanlands museums beskrivning av föremålet jag fotat.
Skolplansch av kartong med baksidan täckt av brunt omslagspapper och framsidan av ett offsettryck. Bilden visar hudens uppbyggnad i mycket stor förstoring.

Huden.
Idag är en sådan dag när jag trivs i mig.
I min hudkostym.
Allting är sinnlig ro och stillsam lycka och när jag ser på huden i mikroperspektiv så ser jag färgerna på planschen.
Tänker:
Jaha.
Okej.
Det hela blir abstrakt konst.
Hela min kropp är täckt av denna abstrakta konst som projiceras framför mig på en kvadratmeter kartong.
Jag har alla de där färgerna i min kropp.
Eller på min kropp?
Är huden i eller på kroppen?
Eller både och?

Oavsett.
Min hud är min hud.
Jag är jag.
Livet är komplext.
Huden är komplex.
Ändå.
Trivs jag bra idag.