Ja, jag förknippar mitt bästa sommarminne med en toalett i miniatyr, just denna från tidigt 60-tal.  En sådan som är i dockhus och små dockor i plast uträttar sina behov på.

Hultsfreds besökare är inte små dockor i plast, snarare en bunt fulla ungdomar i dr. martens och otvättat hår. Och jag gillar det!
Mitt bästa sommarminne ligger just i toalettbesökandet under festival, vilket inte alltid är angenämt till max, men vid vissa tillfällen är ganska så trevligt.

Klockan är väl tre på natten och jag vaknar efter någon timmes sömn i ett kyligt tält. Jag hade dansat mina vita kläder grådammiga under dagen och var trött, därför gick jag från The Cures spelning tidigt istället för att somna på plats.

Men när jag nu vaknar hör jag det ljuva ljudet av konsert från festivalområdet, de spelar fortfarande.
Jag går ur tältet och sicksackar mellan tälten mot de blå bajamajorna.
Det är då den börjar, introt till Boys Don’t Cry.
Det är ett fenomenalt intro måste jag säga.
Och då förvandlas alla bajamajor i världen till ett litet disco.