Att hänga på Metaltown i Göteborg.

En festival som jag aldrig trodde att jag skulle besöka.

Det var regnigt.

Ibland musikaliskt underbart – dock inte alltid.

Fulla människor.

Glada människor.

Äckliga människor.

Att se Marilyn Manson marschera ut på scenen i vitt strålkastarljus, och vara allt man förväntade sig. Att han faktiskt lever.

Att få ett vattenskadat spelschema signerat av Opeth i sammetssoffa.

Det var mycket som var fint.

Men det fanns också bitar som var mindre roande.

Dubbeltrampet.

Ett festivalområde utan vila.

Efter två dagar med öronproppar och trummor och growl i huvudet så skulle det ha vart skönt att koppla av med lite musikombyte.

Kanske en mungigekonsert en sensommarkväll.

Framför en lägereld.

Höra P.J Eriksson framföra en melodi med det lustiga instrumentet.

Bli förd tillbaka till medeltiden.

För visst, hårdrock är förbaskat bra – men ibland är lugnet det allra bästa.