Jag blir väldigt. väldigt sällan arg.

Den där känslan av kokande, bubblande ilska är något jag sällan har upplevt.

Jag bråkar sällan också, är ganska konflikträdd, eller mest för att jag inte brukar känna behöver av att skrika ock bråka. Det finns liksom bättre sätt att lösa situationer på.

Men lite små ilsket irriterad är jag självklart då och då.

Vissa människor blir väldigt lätt irriterade på saker som strular. Jag har till exempel aldrig sett min morfar så arg, som när han försöker förstå vad han ska ha sin nya iPhone till, och hur den fungerar.

Datorer är en annan sådan grej.

4 åriga Adam Bromée på bilden ser visserligen rätt avslappnad ut när han surfar runt på internets vågor i början av 90-talet, men andra kan bli så väldigt arga när manicken inte gör som de vill.

Själv tror jag att jag blir mest irriterad på människor.

Ja, jag vet att det låter hårt och kallt, men visst har ni också varit i situationen?

Folk som är dumma eller irriterande eller irriterande dumma!

Jag blir irriterad en stund, morrar lite för mig själv eller för någon i min närhet och sen går det över!