Bild från Sörmlands museums flickr

Jag önskar att man kunde dammsuga ut all ilska i världen. Bara få den att försvinna. Kanske släppa ut den i en zeppelinare, kanske i en sådan som denna från sommar-OS i Berlin 1936.

Berlin 1936.

Jag kan nog tänka mig att det fanns ganska mycket ilska där vid den tiden, åtminstone i en viss mustaschbeklädd man och hans kompanjoner.

Jag kan inte komma på ett tillfälle då jag känt riktig ilska, jag är mer en sådan som blir lätt både frustrerad och irriterad. Men den där lilla symbolen, ser ni den? Den kanske inte är så liten, zeppelinaren är nog väldigt stor, men den står för något som till och med gör lilla mig ilsken.

För det finns något som jag reagerar starkt på, en del av det är nog ren rasande ilska, och det är det där med att döma någon före. Så som den där snubben med mustaschen gjorde. Vad spelar det för roll vilken religion man tillhör, om man är förståndshandikappad eller vilken hudfärg, sexualitet eller nativitet man har. Vi är alla människor, vi bara ser och är lite olika.

Vid spelen hoppas jag dock att det inte fanns så mycket ilska, mer glädje. The calm before the storm. Eller kanske kan man säga att stormen redan var där, bortom firandet, och ännu inte fullkomligt blåst bort.