Julen 2000 gick det en radiokalender som hette Snälla Py.
Snälla Py är inte så snäll, hon försöker men finner det svårt.
Jag kommer inte ihåg så mycket från denna julkalender, men jag kommer ihåg en låt (det var nämligen musikalkalender)

Michael B. Tretow – Lite snälla

När jag sökte på Lite snälla och fann att den fanns på Spotify fick jag tårar i ögonen och smaken av barndom i munnen.
Meningen ”Jag mår alltid toppen av ett riktigt saftigt gräl!” stämde så väl in på mig. Bara man fick bli sams omedelbums efteråt, för att vara ovänner det klarade jag inte med.

Jag valde bilden på dessa flickor med rosetter i håret på danskola eftersom jag tyckte att de såg ut som Lotta på Bråkmakargatan, som också var en ungdomsidol.
Maj-Britt Gauffin var danslärare på skolan och Russel Jones spelar piano till dansarna.
Jag tror också att någon av dessa flickor är en liten Py. Med ett mått av ilska i kroppen.

Jag är fortfarande ganska arg av mig, jag drar mig inte för att säga mina åsikter. Högt.
Ibland kan jag sitta och känna hur jag bara bubblar av ilska, över:
Äcklig skolmat
Elaka system
Dåligt väder
Tråkiga lektioner
Onda diktaturer
Och så vidare…

Men precis som Py tänker jag på att vara snäll också.
Det är viktigt för att den där ilskan i kroppen ska försvinna. Kramar och snällhet.