Biff-Bjarns fingrar slöt sig kring det kalla trähantaget. I kväll skulle det ske. I kväll var Kvällen med stort K. Bjarn hade under det senaste decenniet slitit som en björn, kämpat och jobbat hårt för att fullfölja sin innersta dröm, att få slå upp portarna till Biff-Bjarns Bullbageri. Det skulle bli det bästa bullbageriet i hela riket. De största bullarna och den kallaste mjölken skulle serveras kunderna och Biff-Bjarn skulle le och le och le.

Drömmen hade grusats. Grusats av den där beiga tjänstemannen på lantmäteriet. Biff-Bjarn var rasande, det ända han kunde tänka på var att förstöra för tjänstemannen som han förstört för Bjarn. Lantmäteren skulle dö.

Biff-Bjarn släckte lyset i sin lägenhet och rusade ner för de tre trapporna, ut i den kyliga kvällen. Med steg fyllda av målmedvetenhet men också en svag hint av nervositet gick han bort längst gatan. Vapnet var tungt i hanns hand. 

Så, från ingenstans, stor en polisman framför honom. Det kan inte vara sant, en snut! tänkte Bjarn och kände hur hjärtat slog dubbla, nästan trippla slag. 

"Får jag be dig att lämna över vapnet och följa med mig, du har gjort dig skyldig till brott mot knivlagen"

Ett liv räddades den kvällen och efter en tid i fängelset kom Biff-Bjarn ut som en ny människa. Ett år senare kunde hela staden smaska på Biff-Bjarns fantastiska bullar!

Historien du just läst är helt påhittad. Macheten beslagtogs visserligen med hjälp av knivlagen i Eskilstuna, men var vapnets ägare hette, var eller hade för avsikt att göra med det får vi aldrig veta.