Mitt rum är en ständig katastrof. Jag har en total oförmåga att hålla ordning på mina föremål mer än några timmar. Jag kan städa, damma, skura, rensa, slänga och styra upp – för att allting en dag senare återigen ska ligga som ett gosigt täcke åt mitt golv.

Golvet fryser inte. Det behöver inget täcke. Det är jag som behöver ordning!

Jag talar då inte om min blivande framtid som städpedant (det måste ju synas att någon lever i en bostad) utan jag talar om min blivande städpolis.

Hälsa på Bernt Engström allesammans, vi ska flytta ihop när jag lämnar boet. Han är av finaste papp och pekar både till höger och vänster – dubbelsidig, vilken snits. Han har varit vägvisare under Polisens dag och underhållit den köttslige Bernts kollegor.

Han visar vart skåpet ska stå,

vart folket ska gå,

men även dammet som göms i varje vrå.

Bernt ska hjälpa mig att få styr på skutan och rena lakan i sängen, hänga kläderna i garderoben och dammsuga smutsen som bildar ytlager på allt jag äger. Han ska peka, vissla och hojta tills jag gör rätt.

Jag välkomnar honom med öppen famn och nybakade bullar. Tjohejsan vad kul vi ska ha, min städpolis och jag.