All snö och is smälter och bildar små floder på vägarna som rinner så långt ögat kan se. Du sätter din fot i floden och ser hur vattnet kolliderar med din sko och sedan rinner runt den. Solen lyser och marken skiner som en spegel som träffas av en lampa, gräsplättar börjar synas lite här och var. Sedan känner du lukten av vår, fågelkvitter hörs långt bort i fjärran och du glömmer bort att den hemska slasken har gjort dina skor genomblöta. En viss lycka fyller kroppen över att den kalla vintern är slut och den underbara våren tar sin början - de grå, mörka och dystra dagarna är nu förbi. Saker som en gång kändes jobbiga känner du nu en längtan för. Det är dags för vårstädning och du ser fram emot det eftersom det är ditt sätt att välkomna våren.

Detta är varför jag inte avskyr slask, slask är ett tecken på att något underbart och efterlängtat kommer alldeles straxt, ett tecken på ljusare dagar. Jag älskar både vår och vinter, men det jag älskar mest är slasktiden för då får jag både vår och vinter vilket är två utav flera bästa sakerna jag vet. Härliga känslor väcks och man blir lycklig och lycka är aldrig något man kan få för lite av.


Karl Larsson bar dessa vinterhandskar i brunt skinn år 1960-1970, vantarna är nötta vilket tyder på att han använde dem mycket och förmodligen också under den härliga vinter-våren.