Jag hade aldrig sett den citrongula klänningen förrän jag bläddrade för säkert den fyrtionde gången bland klädesplaggen på stålstången i den gråa bunkern bakom tågstationen som jag kallar min arbetsplats.

Den hängde helt oskyldigt, naket bland alla de andra och sa blygsamt på sextiotalsspråk: goddag, här är jag. En knälång, figursydd klänning med kort ärm som jag direkt ville knycka åt mig och aldrig returnera igen. Kragen, de imiterade mässingsknapparna, de gula och gröna blommorna. Ta mig till sextiotalet, skrek det i mig.

Så läser jag nu i skrivande stund i formuläret som berättar om klänningen att den är ett yrkesplagg från Vårdskolan i Eskilstuna. Och lyckan: fatta att någon fick vara så snygg på jobbet!

Den hade ni väl aldrig sett förut?

Måste proffsiga uniformer sakna stuns och moderiktighet?

Tydligen inte!

Klänningen är ett levande, historiskt bevis.

Halleluja!