Uppkopplad: Tar tid och energi

 

Internet ställer till det så himla mycket!
Nu sitter jag här igen torsdag klockan elva och skriver något som ska vara inlämnat klockan åtta imorgon bitti.
Anledningen är endast en:
SVT har öppnat arkiv på webben.
Det innebär att en kan se det mesta av intresse som någonsin sänds på kanalerna. Jag hyllar denna webtjänst, men den gör det omöjligt för mig att göra allt jag egentligen borde.
Igår hittade jag SPUNG i denna guldgruva av nostalgi, en serie som för mig tidigare var okänd och som är så bra att den gör mig inkapabel till att göra något annat än att trycka på play.
Men trots att jag är så uppslukad växlar jag var tjugonde minut mellan twitter och facebook, bara för att kolla om det har hänt något.


VAD HÄNDER?
Twittrar någon om hångel och skedar? Ja
Har någon politiker sagt något dumt? Ja
Skriver någon något som inte händer varje dag? Nej

En del forskare har beskrivit beroendet av sociala som lika starkt som ett beroende av heroin. Jag känner mig inte som någon tung narkoman, men det ligger något i det. Hur uppslukad jag än är av en TV serie vinner alltid det där suget i maggropen som skriker efter twitter.
Likadant när jag är i skolan och försöker fokusera på vad läraren säger. Helt plötsligt känns allt liksom fel, skolbänken ger stickor i baken, sminket känns utkletat men framför allt:
Vad händer? Vem som vill hångla, vem vill skeda, vem som gjort bort sig, vem som har gjort ett korkat uttalande, vem som liknar sociala medier vid narkotika, vem som ser på Spung, vem som försöker  väva in en skolbänk från västra skolan i sin bloggtext och vem som ska upp klockan sex imorgon.






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: