Från Sofielunds krukmakeri härstammar denna fina drejade skål med glasyrskikt av keramik, brunglaserad invändigt och allmänt fascinerande.

Denna skål tillverkades i Sofielund mellan åren 1872 och 1933 och under den perioden var det ytterst viktigt att glasyrrecepten som gjorde skålarna unika inte spreds via gesäller.

Det fanns konkurrenter i trakten, alla krukmakerier ville bevara sin originalitet.

Nu ska jag avslöja något: jag har alltid velat lära mig att dreja.

Trycka mina händer mot modifierbar lera och låta klumpen av klet snurra runt mellan dem.

Jag skulle nog finna det hela mycket avslappnande.

Själva skapandeprocessen som får ta sig i uttryck genom hela kroppen, ljudet av foten som trycker på pedalen till snurrplattan och leran som formar sig efter mina rörelser.

Nästan meditativt.

Avkoppling för mig kan vara så mycket.

Mest är det ändå att sjunga sig ur sin egen kropp, skriva så att fingrarna dansar, springa tills man glömmer bort att man springer, sova tills man drömmer att man vaknar.

Känna att luftutrymmet är ens eget. Att man befinner sig i någon slags utomkroppslig vila.

Samtidigt som man är som allra mest nära sig själv.