Framför datorskärmen finns hela världen.

Jag kan skapa mina egna absurda familjer och bygga surrealistiska hus, ha makten över människors livshistorier.

Jag kan vara född med kontroll över drakar i en helt annan tidsålder än denna.

Jag kan vara krigshjälte på en tropisk ö och skjuta onda slavhandlare med specialutrustade vapen.

Jag kan hjälpa prinsessor med förberedelser inför bal, eller skrämma leksaker på Monsters Inc.

Det finns möjligheter. Det finns fantastisk grafik som tar en till platser man annars aldrig skulle få se. Det är otroligt roligt och spännande att spela ett riktigt bra datorspel med en fängslande story!

Det är som att kliva ut ifrån sig själv och sitt ynkliga liv och bli någon annan en stund, som att titta i spegeln och se den där krigshjälten med tatueringar och vapen i hand. Och jag tycker inte att det är fel att känna så, så länge det finns kontroll.

Så länge man bara spelar lite då och då i lagom mängd och inte missar verkligheten. Så länge man kan ställa sig framför spegeln igen och se sig själv och ingen annan framför den.

Då är spel awesome!

Jag vet inte vem den vackra spegeln har tillhört, eller vart den kommer ifrån, men dess första ägare hade nog inte en tanke på att datorer eller spel i de formerna skulle uppfinnas. Inte heller att spegeln i sig skulle kunna kopplas till detta.