Nordiska kompaniets halvhöga skåp med två dörrar från 1953. Made in Sweden. Lived with Kerstin Simon-London och hennes make Louis London.

Kerstin som skrev i Svenska dagbladet under pseudonymen Pandora och släppte kokboken The Best of Scandinavian Cooking. Kerstin som 1978 sommarpratade i P1 och några år senare medverkade i ett program producerat av SVT om kvinnliga alkolister. Kerstin som bodde i Stockholm och Kerstins dotter Agneta som skickade mejl till konservatorerna och berättade om mamma och mammas skåp. Mammas skåp som var fyllt av hennes ägodelar. Affektionsvärdet och berättelsebärandet i alla saker mamma rörde, allt som var mamma.

Min mamma har också ett skåp. Ett skåp med hennes affektionsvärden och berättelser. När mamma öppnar skåpet doftar det svunnen tid och allt som vi rör vid där inne viskar minnen. Skåpet luktar hemma.

Jag vill inte döpa mitt inlägg egentligen till två föremål, en funktion. Jag vill döpa det till två föremål, tusen funktioner. För det är något visst med stora skåp. Skåp som fylls och förvarar materialistiska ting. Som förvarar fragment, minnen, känslor.

Att berättelsen om Narnia börjar med en garderob känns inte främmande alls.

Att öppna dörrar, oavsett om de leder in i andra rum, ut i världen eller in i skåp.

Det är något symboliskt och kittlande över det.