Arkivet: Ett meddelande till framtiden

 



Den här dagboken tillhörde en tjej som var med i ett projekt som kallades "Ungdomsliv i Gnesta". Året var 1995 då tre etnologer och en fotograf följde med några av ortens högstadie- och gymnasieungdomar under ett halvår för att få en glimt av deras liv. En sida som jag hittade i dagboken hade en mentosförpackning fastklistrad på toppen av sidan och under stod det ett meddelande till framtiden:

 

"Okej, alla forskare, detta är alltså en godisförpackning. Och, om ni inte visste det, så är bokmärket en glasspinne. Jag skulle faktiskt vilja ha kvar den här boken själv. Så jag kunde kolla i den när jag e 80 år. Tänk att boken kommer finnas kvar om 200 år. Då kanske det sitter en forskare och försöker tyda det som står här. Ballt. Jag har fyllt exakt 1/4 av boken. På 2 dar. Då hinner den nog bli full innan jag åker hem till Gnesta igen."

 

Arkivet är en fantastisk plats på museet där allt sådant här sparas och 18 år senare, efter att dagboken lämnades in, hittade jag den och nu kommer detta utdrag att sparas i mitt blogginlägg som även det kommer att förvaras i arkivet i hundratals år.

 

Precis som tjejen ovan har lämnat ett meddelande till framtiden, så skall jag också göra det. Jag är Frida Eriksson, eller kanske var Frida Eriksson beroende på när du läser detta. I framtiden hoppas jag att du som läser detta lever på denna jord, på min hemplanet och att du har fått uppleva vinterns första snöfall. För om du har det så finns det fortfarande hopp om att den globala uppvärmningen stoppas.

 
Här kan du läsa mer om projektet Ungdomsliv i Gnesta.


 


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:

Kommentar: