Att ge någon eller något ett namn kan vara en av de svåraste uppgifterna som finns. Själv har jag aldrig behövt döpa något annat än mina gosedjur. Jag hade en björn som hette Börje och en hund som hette Ahmet. Jag vet inte riktigt hur mitt resonemang löd när jag bestämde namnen men jag gick nog mest på känsla.

Så här i efterhand förstår jag att dessa namn inte alls är bra för mina gosedjur. Namnet Bröje har ett ö i sig, det är ju krångligt. Det funkar inte alls när Börje reser utomlands, han kommer få upprepa sitt namn hundra gånger utan någon framgång. Amet har förvisso inget ö i sig men det är ett ”arabiskklingande” namn, vilket inte är att föredra när man söker jobb i Sverige. Hur ska Amet någonsin komma ut på arbetsmarknaden om det är 50% svårare att få ett jobb när namnet är av arabisk härkomst?

Kanske borde jag ha valt mer könsneutrala namn som Kim, Sam eller Barbro. Det framgår ju ändå inte vilket kön ett gosedjur har. Den lilla dockan på bilden känns väldigt könsneutral. Vad Ingrid Alerstrand i Eskilstuna, dockans ägare kallade dockan vet jag inte. Men den är tillverkad 1950, det året var dessa namn populärast: Lars, Erik, Anders, Margareta, Elisabet och Kristina. Så Ingrid valde kanske något av dem namnen. Eller vill man att ens docka ska ha ett vanligt namn?  Det är ju ett bra sätt att undvika diskriminering men samtidigt blir det jobbigt när den umgås med andra dockor med samma namn. När den börjar skolan får den fula smeknamn eller tilltalas med namn och första bokstaven i efternamnet. Lars A, Erik B osv.  

Det där med namn är verkligen krångligt, hur man en gör så blir det fel på något sätt. Nästa gång det blir dags så gör jag som när jag var liten och kör på känsla.